Debatt. .

2014-03-12 10:07
På Olkiluoto kärnkraftverk håller reaktor 3 fortfarande på att byggas trots att målet var att den skulle producera el år 2009.
På Olkiluoto kärnkraftverk håller reaktor 3 fortfarande på att byggas trots att målet var att den skulle producera el år 2009.

Försenat reaktorprojekt driver upp svenskt elpris

Tyvärr har den finska kärnkraftpolitiken och kraftledningen inte bara drabbat finska företag och kunder utan också svenska, skriver Tomas Kåberger.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Det finska försöket att bygga en femte kärnreaktor fick för tio år sedan många svenskar att se finsk energipolitik som en förebild. En politik som man då trodde skulle gynna finsk basindustri. När vi i Sverige gick med på att Sveriges elkunder skulle betala en del av den nya kraftledningen under Östersjön för att det finska elnätet skulle tåla ett snabbstopp i den nya jättereaktorn, hävdade många att kabeln var till för att Sverige skulle importera billig finsk kärnkraftsel.

Liksom de flesta, kanske alla, reaktorprojekt i världen har den finska reaktorn försenats och blivit dyrare än planerat. Den skulle ha producerat el år 2009, men gör det fortfarande inte. Bygget har blivit så dyrt att även om reaktorn börjar producera el år 2016 kommer kapitalkostnaden per kWh bli dubbelt så hög som för de vindkraftverk som byggts på samma tid i Sverige, och som 2016 kan leverera ungefär lika mycket el.

Tyvärr har den finska kärnkraftpolitiken och kraftledningen inte bara drabbat finska företag och kunder utan också svenska. Under år 2013 exporterades 12 TWh el från Sverige till Finland. För att klara det räckte inte Sveriges elproduktion utan vi fick importera el från Danmark och Norge. Finlands import gjorde elen dyrare i Sverige än den annars skulle ha varit.

Exporten till Finland var större än den sammanlagda elproduktionen i Oskarshamns kärnkraftverks samtliga tre reaktorer. Den var också större än hela den svenska produktionen av vindel.

Trots att finsk import drev upp elpriset i Sverige har flera svenska kärnreaktorer produktionskostnader som är högre än elpriset. Några av dessa reaktorer uppfyller inte moderna säkerhetskrav utan drivs med dispenser. Förmodligen kommer några av dessa reaktorer att stängas av de närmaste åren.

Hur det går med det finska reaktorbygget blir då en viktig fråga för den nordiska elbalansen. Leverantören vill inte längre ge något startdatum. Ägarbolaget har tvister med leverantören om mer än 40 miljarder kronor – mer pengar än reaktorn skulle ha kostat. Redan risken att man ska förlora tvisten kan leda till att ägarna väljer att låta reaktorbolaget gå i konkurs nästa gång de måste skjuta till pengar för att reaktorn ska kunna byggas färdigt.  

Om någon sedan vill ta över och försöka avsluta projektet är nästa fråga. Därefter kommer frågan om huruvida säkerhetsmyndigheten godkänner att reaktorn startas, trots att den knappast kan ha uppfyllt alla de krav myndigheten har formulerat före och under projektet.

Om den finska reaktorn inte byggs färdigt, Finland fortsätter att istället importera el från Sverige och två-tre reaktorer stängs i Sverige så blir nya källor till el lönsammare. Det kanske blir el från sol och vindelverk i Sverige. Men det är möjligt att svenska kunder istället kommer att importera el från de sol- och vindelverk som redan nu byggs i Tyskland och Danmark.

Tidigare har elpriset i Sverige alltid varit lägre än i Tyskland. Det senaste året har de tyska priserna för elleveranser de närmaste åren sjunkit ner till nästan samma nivå som i Sverige. Det startade med subventioner, men nu finns massor med sol- och vindkraft som producerar el till låg rörlig kostnad. Om nu Tysklands sol- och vindel konkurrerar ut gamla svenska kärnkraftverk kan vi hamna i situationen att Sveriges energiintensiva industrier betalar mer för elen än de tyska konkurrenterna.

Det var inte det som var syftet med svenska ”basindustrins” ”basel”-kampanj mot förnybar energi och för bas-kärnkraft. Men det kanske blir så ändå. Kanske hade industrin tjänat mer på att stödja Greenpeace än på de pengar man ödslat på SKGS emotionella baseltoner.

Tomas Kåberger 
Professor i Industriell energipolicy vid Chalmers och ordförande i Japan Renewable Energy Foundation. Tidigare generaldirektör för Energi­myndigheten.